Skånela IF - Handboll

Ni är i serieledning efter 10 omgångar. Hur är din känsla så här i inledningen av säsongen?

Känslan är bra, tycker jag. Vi har haft en del skador och avstängningar på viktiga spelare, och trots det har vi bara två förluster – båda mot riktigt bra handbollslag. Så 16 poäng efter 10 omgångar är fullt godkänt.

Två raka vinster nu efter två förluster innan dess. Vad har ni gjort för att vända på det?

Jag tycker vi har hittat tillbaka till ett mer disciplinerat anfallsspel och en defensiv som var okej mot Drott och riktigt bra mot Tumba. Det har gjort att vi kommit tillbaka på vinnarspåret.

Du har en stor roll i försvarsspelet. Vad anser du är viktigast för att bli en bra försvarsspelare?

Attityden och viljan att spela försvar är viktigast. Det är lätt att fuska i defensiven om man vill, så att alltid göra de små sakerna – som att jobba med fötterna och kommunicera – räcker långt för att bygga en bra grund. Man måste också ha tålamod. Det tar tid att bli en bra försvarsspelare. Att ständigt möta bra offensiva spelare på träning och match, år efter år, har hjälpt mig att bli den försvarsspelare jag är idag.

Ny viktig match mot Redbergslid denna omgång. Vad blir viktigt just i denna match?

Att bygga vidare på det fina försvarsspelet vi hade senast mot Tumba, försöka få många ”lätta” mål i förstafasen och hålla nere de tekniska felen i anfallsspelet.

Vad behöver ni se upp för hos Redbergslid?

Deras fart i förstafasen. Kan vi minimera deras möjligheter där så har vi en bra start. Vi måste också vara beredda på en fight i 60 minuter. RIK har presterat bra mot alla topplag i år, så vi måste gå in med inställningen att vi ska ta två poäng. Vi kommer inte få något gratis.

Du har haft en svajig handbollskarriär. Du har spelat, sen slutat, varit skadad och nu har du en stor och viktig roll på en hög nivå. Vad har du tagit med dig på din handbollsresa och vad är dina viktigaste råd till våra unga spelare?

Att våga göra tuffa val. När jag bestämde mig för att sluta med handbollen för några år sedan var det, det tuffaste beslutet jag tagit. Jag hade dragits med skador i 2–3 år och insåg att jag inte kunde fortsätta så. När jag väl tog beslutet var jag rädd för vad som skulle komma härnäst – jag hade ju ägnat min fritid åt handboll sedan jag var 12, och plötsligt skulle jag inte göra det längre. Det visade sig vara det bästa beslutet jag tagit. Kroppen fick läka, och glädjen för sporten – som inte funnits på 18 månader – kom tillbaka. Konstigt nog tror jag inte att jag hade varit den spelare jag är idag om jag inte hade slutat. Det är till och med tveksamt om jag hade spelat sporten alls utan den mentala omstarten.